Denna administrationsavgift säkerställer uppföljning av köpet till rätt florist. Det inkluderar godkännande från floristen och vid behov påminnelser till floristen att godkänna beställningen. Avgiften täcker även kundsupport för blomstinköp.
Jag står vid havet. Ett skepp har lämnat kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på havet. Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Länge betraktar jag det ståtliga skeppet, hans fladdrande segel och hans vackra skrov. Ju längre tiden går, desto mindre blir skeppet. Till slut syns bara en prick där hav och himmel möts. Precis när skeppet försvinner vid horisonten hör jag någon vid min sida säga-- "Nu är han borta".
Men skeppet är inte borta, det har bara försvunnit ur vår synfält sett. Skeppet är lika mäktigt och ståtligt, lika mycket på väg mot sin slutgiltiga destination som det var när det lämnade den trygga hamnen. Det är ur vårt perspektiv skeppet förminskats, inget annat. För just när vi säger "Nu är han borta", så finns det andra som ser skeppet komma och som med glada röster ropar -- "Nu kommer han".
Vila i frid Torsten
Torsten och jag var grannar här på våning 5 i huset Björken mitt i Falun. Han var alltid trevlig och rolig att tala med. Jag minns att han var flitig på att ta sig utomhus oavsett väder och vind. Om det finns en himmel har Vår herre välkomnat en vänlig person.. Vila i frid.
Vi var grannar på 5:an i huset Björken i nästan 15 år. Vi växlade alltid några ord om väder och vind eller något annat aktuell
när vi möttes. Huset Björken saknar dig. Sov gott Torsten
Tack Torsten för fin granngemenskap i huset Björken. Du hade alltid ett vänligt ord till övers när du träffade någon av oss i huset.
Du kommer att vara mycket saknad. Sov nu gott.
Några av grannarna I huset Björken
Eva J, Agneta och Jörgen, Sineke, Anna-Greta, Mette och Anders, Bert och Gunilla G, Eva Mari, Inga, Anne-Marie och Åke, Per Ola, Ulla B, Elisabeth och Pia.
Det var med sorg i mitt hjärta när jag fick samtalet från C att du hade somnat in Torsten.
Jag hade äran att få ha dig som spec lärare på Västra Skolan. Sen kom gymnasiet och efterföljande år emellan. 7-8 år tillbaka lägger jag i min minnesbank. Då jag hade turen att våra vägar möttes igen. Du var alltid glad och tacksam. Varje gång jag kom hem till dig,så var du redo för mitt städbesök. Tv:n på hög volym så du ej hörde när jag kom in. Skorna redo nedanför soffan och soporna på rullatorn. När jag kom så skulle du passa på att bege dig ner till hemköp.
Känns så konstigt att det aldrig blir något mer besök på "Björken". Men jag är tacksam för alla dessa år.
Kommer aldrig glömma dig farbror Barbro.
Vila i Frid. ❤️
En sista hälsning och tack Torsten för alla åren som jag har fått äran att känna dig. Jag saknar dig som tusan,din gubbskrutt! Jag kommer minnas dig med värme och alla våra härliga pratstunder tillsammans.
Stor Kram från
En storebror som ”alltid” funnits sedan uppväxten har lämnat oss. Torsten var en gång en slags idol som gick före in i vuxenlivet.
Han tog snabbt körkort och skaffade bil som jag ibland fick åka med i. Köpte spännande serietidningar i mängd, som sedan lillebror slukade om och om igen. Han kunde också lyxa till det med Dukat chokladkaka och mosbricka. Ibland fick man smaka.
Senare kom han ibland med lastbil, med kalkslam som skulle till Hofors för deponi, och rastade hemma i Norslund. Hade man tur fick man åka med fram och tillbaka.
Som vuxna sågs vi sedan vid besök hos vår mamma när gått han sin rond vid Västra skolan och tittade upp för en fika - samt gjorde sin plikt som hennes personliga ”apotekare”. Hans vuxna tid vid Västra skolan verkar ha varit en utmärkt medicin för honom, där han trivdes och fick känna sig som behövd i olika roller.
I rollen som äldre pensionär verkade han dagligen hållit igång med regelbundna rollatorronder på staden och även kört runt med ”permobilen” för att se sig om och träffa folk.
Tack för många fina minnen. Vila i frid
Tack Torsten för alla fina stunder!
Flera fina minnen från jular, förmiddagsfika hos Lisa, fika på stan mm. Särskilt minns jag när du kom förbi med bussen och vi fick åka med och ropa i mikrofonen samt alla gånger när vi var hos farmor och du kom förbi för att dricka kaffe. Efteråt kom du alltid kom och satt dej med oss barn, frågade och pratade på vår nivå.
Jag uppfattade dig alltid som väldigt levande, nyfiken och busig. Känslosam, med en stor livslust och därmed följande rastlöshet. Vi träffades inte så mycket så kanske borde jag inte säga så mycket om det men det var det jag oftast tyckte att jag såg.
Jag minns hur du verkade känna alla du mötte och hur du verkade brinna för och vara viktig för många människor runt omkring dej.
Du var för mig en positiv kraft och en person som berörde på djupet.
Tyvärr så verkar det som att jag missar din minnesstund då jag mest sannolikt rattar en Chevaambulans mot Lviv då (skänker även privat en gåva till organisationen Blagulabilen till ditt minne) men det finns en ledig stol om du vill titta in och åka med en bit... 😉